Dude: *googelt Dinge, hat Idee, meldet #Patent an*
Patentamt zu Dude: Dein Patent ist #Staatsgeheimnis. Wir könnten dir mehr sagen, aber dann müssten wir dich umbringen.
WDR zu #Patentamt: Echt jetzt? Was da los?
Patentamt zu Dude: Warte mal: Hast du ein #LLM oder 'ne #UScloud benutzt? Ja? Ach mist, dann isses eh zu spät.
______
So ähnlich geht diese wilde Geschichte bei der @tagesschau:
Klingt ihrerseits nach LLM 🙈
Jeder hätte schon in den #1990ern wissen können, daß die #Osterweiterung der europäischen #MIK-Fraktion in einem #Korruptionssumpf enden muss. Aber wie stets hatten die #Profiteure die besseren #PR-Agenturen. 😭
https://www.wacoca.com/news/2694247/ LABUBU（ラブブ）を直接買えるチャンス！「LABUBU POPUP PARTY in AOMORI」が2025年11月15日（土）・16日（日）の2日間限定で青森市にて緊急開催！ #aomori #LABUBU #MiK #POPMART #POPUP #THREE #アート #イベント #グッズ #ニュース #ラブブ #ワールドキャラクター #青森 #青森市 #青森県
LABUBU（ラブブ）を直接買えるチャンス！「LABUBU POPUP PARTY in AOMORI」が2025年11月15日（土）・16日（日）の2日間限定で青森市にて緊急開催！
https://hobby.dengeki.com/news/2808968/
#hobby_dengeki #グッズ #ワールドキャラクター #LABUBU #ラブブ #POPUP #イベント #青森市 #青森 #アート #POPMART #THREE #MiK
https://www.walknews.com/1115518/ LABUBU（ラブブ）を直接買えるチャンス！「LABUBU POPUP PARTY in AOMORI」が2025年11月15日（土）・16日（日）の2日間限定で青森市にて緊急開催！ #Aomori #LABUBU #MiK #POPMART #popup #three #アート #イベント #グッズ #ニュース #ラブブ #ワールドキャラクター #青森 #青森市 #青森県
Auffrischung zu Manufacturing Consent. Uebertage #Podcast beschaeftigt sich ein wenig mit #Kriegspropaganda.
Wie #Manipulation funktioniert, ist wichtig zu wissen - auch von links
Der europäische #MIK wächst:
"Mit der Zunahme ihres ökonomischen Gewichts wächst dabei auch der politische Einfluss der #Rüstungsindustrie."
Die Ausweglosigkeit eines #ReArmEurope ist eine scheinbare und konstruierte, denn Sicherheit bedeutet nicht Überlegenheit!
Musk kritisiert F-35 Programm
300 Milliarden $ in den Rachen des MIK
Mehr dazu bei https://www.telepolis.de/features/Kampfjet-F-35-Der-300-Milliarden-Dollar-Flop-des-Pentagon-10214845.html
a-fsa.de/d/3EB
Link zu dieser Seite: https://www.aktion-freiheitstattangst.org/de/articles/9010-20241227-musk-kritisiert-f-35-programm.html
Link im Tor-Netzwerk: http://a6pdp5vmmw4zm5tifrc3qo2pyz7mvnk4zzimpesnckvzinubzmioddad.onion/de/articles/9010-20241227-musk-kritisiert-f-35-programm.html
Tags: #USA #MIK #F35 #Kampfjets #Kosten #ElonMusk #Ukraine #Russland #Atomwaffen #Militär #Bundeswehr #Aufrüstung #Waffenexporte #Drohnen #Frieden #Krieg #Friedenserziehung #Menschenrechte #Zivilklauseln
Denna text är hämtad från bis nr 1/2 2024
Text: Leodan Rodríguez
Bild: Enemies av Joseph Stevens
Denna text skrevs i början av april 2024, innan Kalla faktas gräv om Sverigedemokraternas trollfabriker publicerades. Texten har därför kompletterats för att bättre passa dagens kunskapsläge.
Flera offentliga initativ vill nu sätta fokus på MIK och kritiskt tänkande. Hotfulla moln tycks hopas i främmande stater – samtidigt som oheliga högerallianser samlar sina krafter här hemma. Klarar vi av att hantera dessa hot? Och varför är SD en blind fläck för extremismforskare?
Den 13 mars i år organiserade Internetstiftelsen ett webbinarium om desinformation och propaganda för att uppmärksamma källkritikens dag. Programmet bestod av fyra huvudsakliga föredrag och en avslutande diskussion, där fokus låg på frågor som på olika sätt berörde svensk säkerhetspolitik: om Socialstyrelsens arbete med att möta en global desinformationskampanj, om Sverigebilden internationellt och även en punkt med Nato Stratcom om rysk propaganda i Ukraina. Detta överlappade i tid med Myndigheten för psykologiskt försvars (MPF) lansering av kampanjen “Bli inte lurad”, med budskapet att ”det finns främmande makter som använder desinformation, vilseledning och propaganda för att skada Sverige”.
Kort därpå offentliggjorde regeringen även att Mediemyndigheten får i uppdrag att tillsammans med MIK Sverige genomföra en nationell satsning med fokus på AI-driven desinformation, för att exempelvis möta ”försök att påverka vår demokrati och säkerhet”. Kulturminister Parisa Liljestrand sammanfattar i regeringens pressutskick: ”Om satsningen lyckas så kommer vi ha ett mer motståndskraftigt samhälle.”
Dessa insatser och satsningar är angelägna och kan säkerligen på många sätt vara av godo. Men det finns också problem, problem som är inneboende i sättet att beskriva världen, informationslandskapet samt medie- och informationskunskap (MIK) som fält.
Yttre och inre hot
De flesta av oss som arbetar med MIK-frågor professionellt vet nog att det är ett stort och komplicerat område, som inte direkt blir mer lättöverskådligt för var dag som går. Tvärtom har MIK de senaste åren expanderat som fält och paraplybegrepp, med en uppdatering av Unescos ramverk 2021 som tillförde ett flertal områden som anses kunna gå under MIK. Populariseringen av generativa AI-tjänster för text- och bildproduktion, samt krigen i Ukraina och i Gaza, har också aktualiserat frågan ytterligare.
Att aktörer som Internetstiftelsen och MPF lyfter just desinformation och vilseledning är således inget konstigt, inte heller att regeringen kopplar samman dessa frågor med AI och syntetiska medier. Vad som däremot blir ett problem är den inramning som frågorna får, i det sammanhang där de lyfts och de begrepp som används. Sverige har nyligen befäst sin relation till militäralliansen Nato, samtidigt som politisk och militär antagonism i relation till Ryssland ökar. Försvarspolitik och militära officerare tar därmed allt mer plats i det vardagliga samtalet. MIK lyfts i detta sammanhang som en del av totalförsvaret med begrepp som ”otillbörlig informationspåverkan” eller ”påverkansoperationer”, vilka utgår ifrån vårt lands förhållande till främmande makt* och därmed även Sveriges position i en geopolitisk konfliktmiljö.
Ett alltför ensidigt fokus på MIK och källkritik som granskning av främmande makt riskerar dock att försvaga de kritiska förmågor som de påstås värna.
Ett alltför ensidigt fokus på MIK och källkritik som granskning av främmande makt riskerar dock att försvaga de kritiska förmågor som de påstås värna. De informationslandskap vi dagligen rör oss i är förvisso komplexa miljöer, men det går också att se tydliga tendenser som pekar på att inte bara yttre utan också inre hot och aktörer står för en avsevärd del av desinformativa eller vilseledande kampanjer.
Talar vi om information och påverkan ur ett bredare perspektiv kan vi se att de vanligaste typerna av påverkansförsök och propaganda är helt vanlig, vardaglig opinionsbildning. Och ur detta perspektiv är de vanligaste formerna av otillbörlig informationspåverkan inte ryska eller kinesiska påverkansoperationer, utan högerextrema, ofta rasistiska och homofoba kampanjer. Dessa är dessutom gärna inspirerade av dylika rörelser i USA. På biblioteken har vi märkt av detta genom HBTQI-fientliga kampanjer mot programpunkter relaterade till konstformen drag, kampanjer som är mer eller mindre direkt importerade från USA, där dylika kampanjer har lett till omfattande hot och konfrontationer mellan politiska aktörer.
Betydelsen som denna typ av kampanjer har på det politiska livet är svåröverskådlig, på grund av deras omfattning men också av politiska skäl. FOI har på uppdrag av Säkerhetspolisen låtit författa rapporten Rutten demokrati – Konspirationspropaganda, rasism och våld, där författarna beskriver komplexiteten i antidemokratiska extremistmiljöer, inklusive deras hot mot det offentliga samtalet och risken för radikalisering. I rapporten ryms såväl vaccinmotståndare och homofober som ekofascism, organiserad rasism och antifeminism. Men det finns ett stort hål som inte avhandlas och som berörs endast i mycket begränsad utsträckning: Sverigedemokraterna och deras roll som nod i det bredare högerextrema landskapet.
Detta gäller inte bara den specifika rapporten – som i övrigt är väl läsvärd – utan indikerar på en allvarligare, generell tendens i hur offentligheten hanterar frågor om desinformation och propaganda i relation till interna och externa hot.
Denna blinda fläck gentemot SD måste förstås i sammanhang av partiets centrala roll i samtida svensk politik. Partiet är idag inte bara politiskt och medialt normaliserat, det är också landets näst största riksdagsparti. Att FOI, en svensk försvarsmyndighet, väljer att inte belysa SD:s integrering i undersökta högerextrema miljöer kan anses vara logiskt. SD är trots allt regeringsunderlag och därmed också uppdragsgivare åt såväl Säpo som FOI. Det uppstår såklart en intressekonflikt i själva uppdraget, att beskriva demokratihotande extremistmiljöer och samtidigt behöva försvara rådande politisk ordning – som i sig själv inkluderar delar av extremistmiljöerna.
Det skapar luckor i hur den politiska offentligheten ser på MIK, desinformation och källkritik. Och det får konsekvenser.
Högerpolitiskt venndiagram
Jag är själv en ganska så uppkopplad person. Jag har länge haft närvaro på de flesta större sociala medieplattformar, jag har twittrat i snart tolv år, jag använder Instagram och har testat TikTok och Mastondon utan att fastna. För närvarande är Bluesky ett av få vattenhål jag har kvar, efter att ha migrerat större delen av min närvaro från Twitter/X till andra plattformar.
Jag ska erkänna att Elon Musks köp av Twitter och rebrandingen till X tog musten ur mig. Det framstod helt enkelt inte längre som värt att ta plattformen på allvar, så jag raderade appen men behöll mitt konto. Musks övertagande följdes av reformering av plattformens struktur och regler, med det påstådda målet att säkra yttrandefriheten på plattformen. Resultatet blev bland annat en markant ökning av mängden öppet rasistiska och antisemitiska inlägg.
I Sverige var extremhögern inte sen att utnyttja situationen. Politiska drev mot enskilda, desinformationskampanjer och algoritmiskt förstärkt spridning blev några metoder för att överflöda plattformen med hat och generaliserade trakasserier. Liknande tendenser finns också på andra plattformar, men detta framstår som extra tydligt på just X.
Enemies av Joseph Stevens (1854)Övertagandet av Twitter vittnar om en omstrukturering av det offentliga samtalet. Det kan idag vara svårt att som invandrare befinna sig i offentliga digitala miljöer och framföra politiska åsikter, utan att också bemötas av rasistiska påhopp, uppmaningar om att åka hem eller anklagelser om landsförräderi.
Sociala medier har blivit jaktmark för sverigedemokratiska mobbar och trollarméer, vilket inte minst har aktualiserats och lyfts fram i ljuset tack vare Kalla faktas gräv om SD:s kommunikationsavdelnings involvering i desinformationskampanjer. På sociala medier ackompanjeras dessa trollkonton av sverigedemokratiska internetmobbar och även av moderata samt kristdemokratiska sympatisörer – och politiker. Dessa miljöer är grumliga och går in och ut ur varandra, såsom FOI beskriver, men i ännu större omfattning än vad deras rapport vill göra gällande. Vaccinmotståndare, klimatförnekare, sverigedemokrater, kvinnohatare, nazister, homofober och även borgerliga sympatisörer bidrar idag till en särskild sorts synergi, ett högerpolitiskt venndiagram som resulterar i såväl gemensamma ansträngningar som vitt skilda projekt.
Ett specifikt exempel i närtid skulle kunna belysa hur detta fungerar i praktiken. Riksdagsledamoten Daniel Riazat (V) utsattes i februari i år för ett politiskt drev på sociala medier, där det spreds redigerade och ihopklippta videor som påstods visa hur han vägrat skaka hand med kvinnliga motparter i riksdagen. Videoklippen kom att delas i en bred högerpolitisk mylla och spreds tillsammans med påståenden om Riazats kvinnosyn, ofta sammankopplat med rasistiska påståenden om hans bakgrund. Ursprunget till videoklippen var troligen nätverken kring SD, men även moderata politiker spred videoklippen – liksom deltagare i högerextrema Alternativ för Sverige och Nordiska motståndsrörelsen. Det var en kortvarig vilseledningskampanj som snabbt dog ut, men den duger till att exemplifiera hur otillbörlig informationspåverkan kan se ut och gå till idag, och att den i högsta grad är inhemsk.
Sök inte sanningen – politisera!
Vi har en situation där det är inhemska högerpolitiska rörelser som bidrar till att sprida desinformation om klimatet, som hetsar mot transpersoner eller mot politiker av invandrarbakgrund. Detta säger oss något och väcker en del frågor. Hur lär vi ut MIK och vad sätter vi i fokus? Hur ser problemformuleringarna ut? Går det att undervisa i MIK utan att också bli politisk?
Syftet med MIK ska vara att stärka människors kritiska tänkande, inklusive de förmågor och kompetenser som hör ihop med detta: att kunna navigera informationslandskapet och förstå hur information produceras och reproduceras. Det övervägande fokuset på säkerhetspolitik och försvarsförmåga riskerar dock att underminera dessa förmågor och osynliggöra aspekter av kritiskt tänkande som annars kan resultera i politisk kritik. När MPF och regeringen talar om MIK-frågor som försvar mot informationspåverkan impliceras också något mer. Sverige, nationen och statsskicket görs till var medborgares uppgift att försvara mot främmande propaganda.
Där är vi ute på hal is. Det är problematiskt för att det riskerar att leda till en säkerhetspolitisering av källkritiken: att endast påståenden som går emot den svenska statens intressen behöver granskas, och att vissa andra påståenden enkelt kan tas för sanningar. Det riskerar också att fördjupa en redan pågående tendens: att politiskt oppositionella i vårt land anklagas för att gå ”främmande makts ärenden” och därmed pekas ut som interna fiender. En sådan utveckling kan allvarligt hota demokratins framtid inte bara i vårt land, utan också i Europa i stort.
Vi måste akta oss för att inte inte råka göra MIK till ett verktyg för regeringars eller staters viljor och behov, eller för politisk dominans och maktutövning – oavsett vilken regering eller typ av dominans som åsyftas. Lösningen på problemet måste vara politisering.
Vi kan inte bara se MIK som en fråga om att försvara föreställda sanningar från hot utifrån. Vi måste snarare kunna se MIK som en fråga om motsättningar – att synliggöra motsättningar mellan grupper och intressen. Motsättningar som uppstår i politiska kamper och ideologiska strider.
Som bibliotekarier kan vi undervisa och vägleda. Som medborgare bör vi kritisera. Som progressiva måste vi delta.
[*]: "Främmande makt", enligt MPF definierat som: ”Andra länder eller grupper i andra länder (kallas ofta yttre hotaktörer) som kan ha för avsikt att skada Sverige och svenska intressen.” Att USA så sent som 2021 avslöjades ha spionerat på svenska politiker via Danmark räcker alltså inte för att beskriva dem som främmande makt, eftersom de betraktas som våra allierade militärt och politiskt.
Bli medlem
Gillar du det vi gör? Stötta BiS genom att bli medlem! Ett medlemskap kostar från 125 kronor och du kan betala enkelt med Swish.
Bli medlemhttps://foreningenbis.com/2024/06/27/bland-drev-och-trollarmeer/
#desinformation #FOI #informationspåverkan #källkritik #MIK #MyndighetenFörPsykologisktFörsvar #Nato #propaganda #socialaMedier #twitter
De dikke mik in de Tweede Kamer: Hoe werkt dat parlement eigenlijk?
Hey allemaal, Waffel hier! Vandaag gaan we het hebben over de 'dikke mik' in de Tweede Kamer. Misschien heb je wel eens gehoord van dit bijzondere begrip, maar weet je eigenlijk wel wat het beteke...
🌞 Leer verder: https://leeralles.nl/de-dikke-mik-in-de-tweede-kamer-hoe-werkt-dat-parlement-eigenlijk/?feed_id=291
#DAT #DIKKE #EIGENLIJK #HOE #KAMER #MIK #PARLEMENT #TWEEDE #WERKT
Not One Step to the East
Wäre eine andere "Ostpolitik" erfolgreicher gewesen?
Mehr dazu in "Not one step" - Nicht einen Schritt weiter nach Osten, Mary Elise Sarotte, ISBN 978 3 406 80831 9
a-fsa.de/d/3yB
Link: https://www.aktion-freiheitstattangst.org/de/articles/8662-20240126-not-one-step-to-the-east.html
Tor-Netzwerk: http://a6pdp5vmmw4zm5tifrc3qo2pyz7mvnk4zzimpesnckvzinubzmioddad.onion/de/articles/8662-20240126-not-one-step-to-the-east.html
Tags: #NATO #Erweiterung #USA #Russland #MIC #MIK #MilitaryIndustrialComplex #Vereinigung #Wirtschaft #Atomwaffen #Militär #Aufrüstung #Waffenexporte #Drohnen #Frieden #Krieg #Friedenserziehung #Menschenrechte #Zivilklauseln
Ur innehållet
Medverkande
Tommy Bildström är bibliotekschef i Nordmaling samt författare och debattör. Han har enligt egen utsago ett eget rymdskepp och superkrafter.
Peter Borgedahl är bibliotekarie på Högdalen bibliotek inom Stockholms stadsbibliotek.
Fatao Camara är ungdomsbibliotekarie i Botkyrka kommun och arbetar med biblioteksprojektet The Orange Library.
Soledad Cartagena är bibliotekarie och frilansjournalist. Jobbar som skolbibliotekarie på Komvux i Malmö.
Mathias Cederholm är historiker och grundare av Facebook-gruppen ”Källkritik, fake news och faktagranskning”.
Carin Collén är bibliotekskonsulent på Regionbibliotek Västernorrland med ansvar för demokratifrågor som barnrätt, hbtqi och nationella minoriteter.
Jenny Lindmark Svedgård är biblioteksutvecklare på Region Västerbotten.
Kajsa Lunde är bibliotekskonsulent på Biblioteksutveckling i Västra Götalandsregionen.
Mattias Nilsson är bibliotekarie på Umedalens bibliotek/Västangårdsskolan.
Eleonor Pavlov är barnbibliotekarie i Lund med ett hjärta som brinner extra för inkluderingsfrågor.
Röda Lina är bis ständiga samtidskommentator.
Monika Staub Halling skolbibliotekarie i Lund. Tilldelades källkritikspriset ”Det gyllene förstoringsglaset 2021” för sitt MIK-arbete med de yngsta eleverna.
Moa Stockstad jobbar som bibliotekarie på högskolebibliotek, med fokus på tillgänglighetsfrågor.
Jack Werner är författare, bloggare och debattör. Skrivit en bok om källkritik med titeln Ja skiter i om det är fejk det är förjävligt ändå.
Lennart Wettmark är f.d. gymnasiebibliotekarie och mångårig f.d. BiS-aktivist bosatt i Karlstad. Numera aktiv i det lokala kulturlivet.
Rasmus Wieselgren är konstnär bosatt i Malmö.
Läs mer
Prenumerera
Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 175 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.
Prenumererahttps://foreningenbis.com/2023/12/21/ladda-ned-bis-3-2023-med-tema-kallkritik/
#bibliotek #bibliotekarier #biblioverse #bis32023 #bisTidskriften #källkritik #Librarians #Library #MIK
Jag skrev lite i biblioteksbladet idag, om den hastiga utvecklingen av AI, och vad den innebär för oss och för samhället.
#biblioteksbladet #bibliotek #AI #MIK
https://www.biblioteksbladet.se/ideer/kronika/jag-hade-fel-utvecklingen-gick-annu-snabbare/
Text: Monika Staub Halling
Det är sista kvarten av en bibliotekslektion i årskurs ett, eleverna botaniserar i hyllorna. De ber mig om tips, frågar efter böcker om skibidi toilet, vill reservera eftertraktade titlar. Faktahyllan om spel gapar tom, samtliga böcker om Fortnite, Minecraft, Roblox och Among us har lånats ut eller gömts på hemliga ställen, kanske bakom någon av lässofforna. Måste komma ihåg att kolla där sedan.
En liten kille frågar efter böcker om sjunkna skepp. Nej, inte Vasa, idag är det Titanic han är sugen på. När vi registrerar hans lån tittar han allvarsamt på mig och säger: “Visste du att det var en jätterik pappa som tvingade sin pojke att följa med i u-båten för att titta på Titanicvraket och så dog alla?” Innan jag hinner svara något välavvägt hojtar en annan småtting i lånekön: “Och när Titanic sjönk så dog Jack – men Rose överlevde!”
Jag är skolbibliotekarie på lågstadiet. Gulligt, eller hur? Min jobbvardag är en spegel av samhället där ute, och jag förundras ofta över vad eleverna berättar för mig om världen. Ibland, när jag på någon fest eller middag förklarar vad jag arbetar med, utbrister bordsgrannen: “Fantastiskt! Källkritik är ju viktigare än någonsin i dessa dagar!”
Ja, jo, såklart. Detta med källkritik känns ärligt talat så angeläget att skolans uppdrag ter sig närmast skrämmande, inte minst med tanke på den hisnande fart med vilken tekniken utvecklas.
Vad ska vi ens säga till våra sju-åttaåringar om AI, till exempel? På rasten, när ettorna vandrat vidare, kollar jag lite snabbt med en elev i trean vad hon vet om AI. Tjejen ler tålmodigt och förklarar att “det är ungefär som Siri, den svarar på frågor”. AI för henne verkar vara synonymt med ChatGPT. Men allt det andra som också utgör AI – vilken bäring har det på en åttaårings liv här och nu, och hur kan vi som undervisar ringa in det på ett begripligt sätt? Vissa dagar är jag extra medveten om min pågående förvandling till dinosaurie.
På lågstadieskolan där jag jobbar träffar jag varje klass för en timmes bibliotekslektion varannan vecka. Vi börjar med ett arbetspass, ofta i klassrummet, och avslutar med en stunds bokbläddrande och lån i själva biblioteket. Jag är inte ensam ansvarig på lektionerna, utan lärarna är alltid med. Innehållet i dessa bibliotekspass hakar i resten av undervisningen, pedagogerna och jag grovplanerar ihop i läsårsuppstarten, och under terminstid träffar jag regelbundet arbetslagen för att stämma av hur vi ligger till.
Förutom tillgång till ett varierat utbud av medier ska nämligen den här skolans biblioteksverksamhet först och främst tillhandahålla strukturerad undervisning, i syfte att utveckla såväl elevernas språkliga förmågor som deras medie- och informationskunnighet.
Enligt läroplanen ska årskurs 1-3 undervisas i “Informationssökning och källkritik”, bland annat ska eleverna lära sig “Hur texters avsändare påverkar innehållet”. Vi ska också föra “Samtal om olika källors användbarhet och tillförlitlighet”.
När jag först satte min fot på lågstadiet lät dessa formuleringar i läroplanen ganska basic. Men MIK på lågstadiet kräver sin bibliotekarie, och ju närmare jag kommit de yngsta eleverna och deras föreställningsvärld, desto mer ödmjuk känner jag mig inför uppdraget. Så många färdigheter eleverna behöver utveckla på sin väg mot att bli de kritiskt tänkande, ansvarstagande demokratiska medborgare vi vill se dem växa upp till!
Med åren har jag fått lära mig stå ut med paniken över att teknikutvecklingen springer ifrån mig. Gång på gång inser jag: det finns inga genvägar till lateral läsning, botkunskap eller avancerad sökkritik. Först måste vi lägga grunden.
På lågstadiet gäller det att hitta kärnan i de olika MIK-aspekterna, bryta ner dem till begripliga enheter, och bygga undervisning som senare skolårs MIK-undervisning kan vila på. Biblioteksundervisningen på lågstadiet kan inte heller bestå av långa teoretiska föreläsningar. Här behöver jag istället ta avstamp i något konkret som ligger nära elevernas erfarenheter och skapa lektioner som introducerar lagom mycket nytt tankestoff, för att ganska raskt övergå i praktiska moment där eleverna själva får vara aktiva, på ett förhoppningsvis lustfyllt sätt.
I förskoleklass inleder jag vårterminens bibliotekslektioner med frågan: “Hur går det till när vi får reda på något?” Vi hjälps åt att räkna upp olika källor: någon kan ha berättat för mig, jag kan ha sett en skylt, en bild, en film, en bok. Under en rad bibliotekspass i klassrummet testar vi sedan några källor – faktabok, tryckt uppslagsverk, NE Junior. Eleverna får små avgränsade sökuppdrag för att träna på att använda själva verktyget. Fram till nästa bibliotekslektion passar pedagogerna på att repetera och fördjupa genom att tillämpa sökvägar jag introducerat, när de tillsammans med eleverna samlar information till en gemensamt skriven faktatext.
Lärarna och jag lotsar alltså eleverna till att bygga ett mentalt landskap –om än litet – av olika informationskällor. Vi kan också lyfta användbarhet som ett kriterium: är den här informationen begriplig för mig, och handlar den om det jag vill ha svar på?
MIK-övningar i förskoleklass. Foto: Monika Staub Halling.På så sätt närmar vi oss ett metaplan där vi sätter ord på hur information formas och färdas, och där det väcks en första förståelse för att olika källor är olika användbara beroende på sammanhanget.
När vi tar upp felaktig information i förskoleklass fokuserar jag hellre på att källor kan bli föråldrade än att de kan vara avsiktligt osanna. Med de yngsta eleverna känns det lättare att förklara att exempelvis fakta om nu aktiva idrottsstjärnor snabbt blir inaktuell, än att det finns vuxna som luras med flit.
Däremot kan vi i förskoleklass prata om något så elevnära som ryktesspridning och att man inte ska vara för snabb med att tro på skvaller. Högläsning om någon som blir oskyldigt anklagad för stöld ger en bra ingång till viktiga diskussioner. Det brukar landa i att vi alla behöver tänka oss för innan vi sprider vidare sådant vi snappar upp, för det kan faktiskt ligga ett missförstånd bakom.
Ändå måste vi så småningom börja närma oss vissa tråkiga sanningar om vuxenvärlden. Som en del av källkritikens fundament behöver vi etablera att folk (ofta vuxna) kan vilja luras, varför de kan vilja göra det och hur de då brukar gå till väga – inte förrän då kan vi börja lära ut metoder för att avslöja ljuget.
Men för att eleverna ska kunna lära sig själva källgranskningsprocessen krävs det fler förkunskaper. Den som ska ha nytta av den klassiska frågan “Är det fakta eller åsikter?” behöver till exempel kunna identifiera värdeladdade ord och andra markörer som avslöjar tyckande. Därför behöver eleverna träna på att höra skillnad mellan utsagor som “Solen består av gas” och “Solen är härlig”.
I årskurs två brukar det ligga ett stort arbetsområde om hur samhället fungerar. Pedagogerna och jag lägger upp en gemensam planering där jag bidrar med bland annat material om yrken och samhällsfunktioner, samt med skräddarsydda bibliotekslektioner. Ett av dessa pass handlar om nyhetsförmedling – hur får vi veta vad som händer i världen? Till exempel olyckan med u-båten vid Titanic? (Och tänk vad vissa nyheter får stort utrymme, jämfört med andra!) Ord som journalist, nyhetsredaktion, artikel, löpsedel och ansvarig utgivare förklaras för att samtliga elever ska hänga med i den kommande högläsningen. En Bamseberättelse, där världens starkaste björn medelst osanna tidningsartiklar och manipulerade bilder hängs ut som inbrottstjuv, får illustrera konceptet desinformation.
Fortsättningen blir två bibliotekslektioner i omvänd källkritik, där eleverna får öva på att påverka mottagarens känslor. Uppgiften är att skapa hårt vinklade löpsedlar genom att ta till alla knep för att förvränga verkligheten.
Det i sin tur kräver ytterligare byggstenar. Kännedom om hur rubriker och andra element på en typisk löpsedel brukar vara formulerade. Insikten att det är oerhört lätt att manipulera bildmaterial, men desto svårare att upptäcka det (och här kanske det är läge att prata om AI?). Men också förståelse för att en bild kan tas ur sitt sammanhang och påstås visa något helt annat.
Vissa av dessa byggstenar står jag för, andra tar lärarna. I sådana samarbeten blir det för mig så tydligt vad som är vinsten med att skolbiblioteksverksamheten integreras med ämnesundervisningen. Svenskan, samhällskunskapen, bildämnet flätas samman genom lärarnas och bibliotekariens respektive kompetenser och bildar en meningsfull helhet för eleverna. Källkritik på lågstadiet är för mig en komplex väv av små men oumbärliga delfärdigheter – språkliga, MIK-tekniska, analoga och digitala.
Rose och Jack på Titanic då? Om några veckor kommer vi i ettorna ha klassrumsövningar om skillnaden mellan fack- och skönlitteratur. Då blir det förhoppningsvis lätt att reda ut hur det förhåller sig med fiktiva personer i en spelfilm om verkliga händelser. Och så får jag inte glömma att dra fram lässofforna och se vad som hamnat där bakom …
Prenumerera
Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 175 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.
Prenumererahttps://foreningenbis.com/2023/11/01/kallkritik-pa-lagstadiet-en-betraktelse/
#barn #bis32023 #källkritik #lågstadiet #MIK #monikaStaubHalling
Text: Soledad Cartagena
Hon menar att desinformation är skadlig därför att människor får en skev världsbild, vilket i sin tur får konsekvenser.
– Under pandemin såg vi den konkreta faran med desinformationen, när människor som trodde på den inte vaccinerade sig och blev sjuka, och till och med dog. Konspirationsteorier kan också användas för att underminera förtroendet för det demokratiska systemet på olika sätt, till exempel valsystemet som i Trumps USA. Det kan även handla om att utpeka vissa grupper som syndabockar och skapa en vi mot dem-dynamik som är central för antidemokratiska aktörer.
Det har gått snabbt
2017 kom hennes bok Alternativa fakta. Ända sedan hon skrev boken har hon tänkt att spridningen av det falska kunde bli ett jätteproblem. Men inte att det skulle gå så snabbt.
– Ta USA som exempel. På fyra år har landet utvecklats från att ha varit en hyfsat välfungerande demokrati till att nu stå på randen till ett inbördeskrig. I samband med rättegångarna mot Donald Trump kommer det att bli en enorm desinformationskampanj för att skydda honom. Det kommer att splittra landet ännu mer och kan skada USA permanent.
Åsa Wikforss menar att utmaningen idag är att det har blivit billigare och enklare att producera olika typer av desinformation. Det finns även fejkade bilder, filmer och intervjuer som är AI-tillverkade på basis av data som redan är tillgängliga.
– Och som är mycket svåra att avslöja. Vi har lärt oss tumregler för att upptäcka manipulerade bilder men de reglerna kommer inte att gälla längre. Det är extremt svårt när tekniken utvecklas så snabbt.
Hur problematiskt är det att politiker, ledarskribenter och andra makthavare sprider desinformation?
– Forskning visar att hur pass stort genomslag desinformationen får beror på hur opinionsbildare och de som har en röst i offentligheten agerar. Om de väljer att liera sig med dem som desinformerar och använder sig av desinformation för egna syften så blir det farligt. När en president som Trump är beredd att ljuga hejvilt tror folk på honom eftersom de inte kan tänka sig att en person i den ställningen skulle ljuga. På liknande sätt är det en oroande utveckling att politiker, både i Sverige och utomlands, är villiga att använda skeva missvisande påståenden för att gynna sina syften.
Detta är i och för sig inget nytt menar Åsa Wikforss. Politiker som förr ville sprida sina budskap var tvungna att gå via traditionella medier och blev då ifrågasatta och granskade av journalister. Nu kan de i stället nå ut direkt via sociala medier. Om de blir påkomna med en lögn får uppdagandet inte så stor spridning utan människor lyssnar hellre på det falska. Det är en ny dynamik som gör att det blir farligt.
Lyft inte konspirationsteoriernas innehåll
Åsa Wkforss poängterar, att alla som har en röst i offentligheten har ett ansvar att se till att hålla sig till det de vet, men också vara tydliga med när de inte vet något, när det råder osäkerhet.
Åsa Wikforss. Fotograf: Roger Turesson.Hur ska vi prata om konspirationsteorier utan att fortsätta sprida dem?
– Det är ett problem som även traditionella medier står inför. När de skriver om konspirationsteorier, även om de säger att de är falska, får teorierna spridning. Jag leder ett program om kunskapsmotstånd ihop med filosofer, psykologer, statsvetare och kommunikationsforskare. De har tittat just på traditionella mediers roll i att sprida konspirationsteorier, där man i all välmening skriver om teorierna, men samtidigt medverkar till att de får en stor räckvidd. Det är ett dilemma även för lärare och bibliotekarier. Ska jag prata om de här sakerna och därmed sprida teorierna? Eller strunta i det och därmed riskera att människor inte får redskap att hantera dem?
Ett råd är att den som undervisar eller skriver om konspirationsteorier inte lyfter fram deras innehåll. Det var ett misstag som amerikanska medier gjorde när de rapporterade om Donald Trump. Journalisterna skrev om hans lögner först och längre ner i artikeln fick läsaren reda på att det var falskt. Men då var skadan redan skedd.
– Det gäller att lyfta fram det sanna och inte det falska. Om du ska diskutera sådant här i skolmiljöer lyft inte fram konspirationsteorierna utan säg bara lite grann om dem. Prata sedan allmänt om hur sådana teorier fungerar, varför vi blir lurade och vilka aktörer som sprider dem. Fokusera på mekanismerna bakom teorierna, varför vi blir indragna i dem och varför de får så stor spridning.
Statliga aktörer vill försvaga demokratin
En av de största kampanjerna mot svenska myndigheter på senare tid är den som utmålar myndigheterna som antimuslimska. I den ingår även konspirationsteorin om socialtjänsten som tar muslimska barn. Där finns statliga aktörer som vill försvaga demokratin, säger Åsa Wikforss,
– Det är lätt eftersom vi har en stor muslimsk befolkning. Om man kan sprida det falska budskapet att Sverige är antimuslimskt kan man både gadda internationella aktörer mot Sverige och också skapa splittring inom landet.
Hur kan vi bli mindre sårbara för desinformation?
– Sårbarheten beror på att många av sakerna som det här handlar om är vetenskapliga frågor eller samhällsfrågor. Det är inget vi direkt har kunskap om från egen erfarenhet utan merparten av vår kunskap om vetenskap och samhället kommer från källor av olika slag. Det betyder att kunskap förutsätter tillit. Om du ska få kunskap från en källa måste du lita på den. Men tilliten som ligger till grund för vår kunskap kan manipuleras, av vetenskapsförnekare till exempel.
Öva det kritiska tänkandet
För att motverka hoten mot kunskapen måste man titta både på det individuella och strukturella planet, menar Åsa Wikforss. Hos individen handlar det om att öva det kritiska tänkandet. Det svåra är att det inte fungerar så bra eftersom kritiskt tänkande inte lever i ett vakuum.
– Det beror på vilken information människor har tagit till sig. Har du redan druckit ur den förgiftade källan kommer inte det kritiska tänkandet att fungera. Man behöver kunskap för att stå emot det här. Faktakunskaper, till exempel om klimatet, men också kunskap om vad som kännetecknar en pålitlig källa.
På den strukturella planen handlar det om att göra något åt informationsomgivningen.
– Medieplattformarna måste styras upp på olika sätt och ta sitt ansvar. Det betyder inte att vi ska förbjuda vissa påståenden eller inskränka yttrandefriheten. Utan om att kräva ansvar av techbolagen, till exempel transparens vad gäller algoritmerna. Man kan göra om algoritmerna så att de inte premierar det sensationella och opålitliga som det är just nu. Innehållet behöver kureras så att det är en större sannolikhet att kunskapen kommer fram snarare än desinformationen.
Avslutningsvis menar Åsa Wikforss att vi måste prata mer om varför man ska lita på forskare. Det avgörande är att de hör till vetenskapliga institutioner som är designade för att man ska undvika misstag och upptäcka fel.
– Vi ifrågasätter varandra, våra artiklar granskas till exempel alltid av andra forskare innan de publiceras. Det är ett sätt att motverka agendadriven forskning.
Prenumerera
Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 175 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.
Prenumererahttps://foreningenbis.com/2023/10/25/lyft-fram-det-sanna-och-inte-det-falska/
Schmutzige Deals
Und jede Menge Nebelmaschinen
Nach Lektüre der aktuellen MDR-Altpapier-Kolumne sowie selbiger des Kollegen Grimberg/taz reifte in mir das Postulat: wer jetzt noch über ein schlechtes Buch schreibt, ist raus. Welchen Sinn hat diese Nebelmaschine?
Hier meine Indizien. Während sich alle das Maul über den provinziellen Fussballkonzern aus dem süddeutschen Raum […]
